Muskler och senor

Vår kropp är uppbyggd utav muskler och senor som tillsammans med skelett och leder ger oss möjligheten att röra oss, och även att leva.

I och med att muskler som är fästa vid vårt skelett kan dra ihop sig skapas rörelser i vår kropp. Detta ger oss vår rörelseförmåga, men musklerna ger oss mer än bara ett rörligt liv. Det ger oss även:

·         Skydd åt våra inre organ

·         Ett stadigare skelett

·         Möjligheten att tala, tugga, svälja och visa känslor i form av olika miner

·         Möjligheten att kontrollera vår tarm och urinblåsas uttömning

·         Möjligheten att behålla vår kroppstemperatur med hjälp utav musklernas värmeutveckling

Det finns 3 olika sorters muskeltyper, hjärtmuskulatur, skelettmuskulatur och glatt muskulatur.

Hjärtmuskulaturen:

Är den muskulatur som bygger upp hjärtat. Dess muskelfibrer är oftast förgrenade och bildar tredimensionella nätverk. Hjärtmuskelns sammandragningar pumpar blod ut ur blodådrorna och är en viktig del i blodomloppet.  Hjärtmuskulaturen är både uthållig och snabb men den kan dock inte styras av viljan.

Skelettmuskulaturen:

Skelettmuskulaturen är vad som kallas tvärstrimmig, det kommer ifrån det faktum att om du iakttar den igenom ett mikroskop ser den randig ut. Det är även den muskulatur som bygger upp de stora musklerna i t.ex. armar och ben. Muskulaturen fäster, som hörs på namnet, vid skelett eller bindväv. Den är snabb men inte speciellt uthållig och dessa muskler kan du påverka med hjälp av viljan.

Skellettmuskulaturen är uppbyggd utav ett flertal celler som ”smällt” ihop och därför innehåller varje cell flera olika cellkärnor. Efter att vi är födda bildas inga nya skelettmuskler, vi ökar istället på deras storlek och en del muskelceller kan bli hela 30 centimeter långa. Skelettmusklerna innehåller proteintrådar som ligger på ett mycket precist vis och därifrån kommer dess namn som den tvärstrimmiga muskeln. Det finns två olika sorters proteintrådar, aktin och myosin. Muskelcellerna ligger ihopbuntade bredvid varandra med hjälp ut av kroppens bindväv och tillsammans med många ”cellbuntar” bildas en muskel. Musklerna får sitt syre ifrån blodet som kommer in i muskeln igenom artärerna som följer bindväven och vid hårdare ansträngning behöver kroppen mer syre och mer blod pumpas in. I bindväven finner vi även nerver som skickar information till det centrala nervsystemet.

Skelettmuskeln fäster (som hörs på namnet) i vår kropps skellett . Det fästs med två eller tre punkter i benet och dessa punkter sitter på varsin sida utav en led. När muskeln sedan drar ihop sig böjs leden och tack vare denna hävstångs effekt kan mycket små muskelrörelser få stora reaktioner. De muskler som böjs i en led går under namnet böjmuskler medan de muskler som sträcks i en led kallas sträckmuskler.  En muskel kan dock även vara sammankopplad med flera olika leder och tillsammans bildar alla muskler ett invecklat samspel som ger oss en möjlighet att röra oss på ett okomplicerat och smidigt vis. Det finns även undantag och vissa skellettmuskler fäster (trots namnet) i kroppens hud. Ett exempel på detta är ansiktets muskler.

Som jag tidigare nämnde kan skellettmusklerna styras med hjälp utav viljan. Impulsen som kontrollerar musklernas sammandragningar förmedlas med hjälp utav ryggmärgsnerver. En nervtråd kan ett hundratal muskelceller i samma muskel under en rörelse men eftersom en muskel innehåller flera tusentals muskelceller är flera nervtrådar inblandade i styrningen utav en enda muskel. Desto färre muskelceller en nervtråd innehåller, desto snabbar och bättre transporteras informationen och desto snabbare hinner vår kropp reagera. När musklerna dras ihop förbrukas även mycket energi och det är därför det är mycket viktigt att äta ordentligt. Mer om kroppens signaler kan du läsa HÄR

Glatt Muskulatur:

Glatt muskulatur finner du i bland annat urinblåsan, blodkärlens väggar, luftrören och magtarmkanalen. Sammandragningar av den glatta muskulaturen påverkar blodflödet (som du kan läsa om i blodomloppet)igenom blodådrorna och luftflödet igenom luftrören. Det är även den glatta muskulaturen som tillåter tarm- och urinblåsans innehålla att stadigt röra sig framåt. Den glatta muskeln är uthållig men långsam och går inte att styra med viljan.  

Det finns drygt 600 skellettmuskler i hela vår kropp och några utav dem är:

·         Huvudets muskler

·         Halsens muskler

·         Nackens muskler

·         Ryggens muskler

·         Bröstkorgens muskler

·         Bukens muskler

·         Skuldrans muskler

·         Över- och underarmens muskler

·         Handens muskler

Mer om dessa kan du läsa HÄR (där vi även fann informationen)

Mvh Henke

Nästan allt i kroppen hänger ihop. Så ta vara på din kropp och träna så håller du dig pigg och kry. så det finns bara en sak att säga och det är:

Ta hand om din kropp!!

Huden är våra största och är också ett av de viktigaste organen kroppen har, det stänger ute bakterier, den håller också jämn temperatur i kroppen alltså 37grader, det skyddar oss mot solens ultravioletta strålar (UV-strålar), i överhuden finns också pigment. Pigmentet producerar ett färgämne som heter melanin, det är det som skyddar oss mot solens UV-strålar och gör vår hud brunare efter vi har varit ute i solen, men om du får för mycket solstrålar på huden kan det leda till att man får hudcancer och i värsta fall kan du dö. Därför är det viktigt att sola lagom mycket, för vi måste få D-vitamin som finns i UV-strålarna. Så en viss mängd av UV-strålar är nyttigt. Om du får brist på D-vitamin så blir skelettet svagare för tarmarna tar upp för lite kalk som finns i maten. För det är bland annat kalken som bygger upp skelettet och gör det starkare

(läs mer om skelettet HÄR)

Det finns olika slags lager i huden och varje lager har varsin eller flera uppgifter. Det översta lagret heter överhuden och det är det vi ser på armarna, och som skyddar oss mot bakterierna, UV-strålarna, frätning och nötning. Yttersta lagret i överhuden är ett lager av döda och förhornade celler, som kallas hornlagret. Det är det horn lagret som tar emot alla nötning och frätning, det nöts bort hela tiden. På så sätt blir huden tjockare ju mer man nöter bort det. Om du tittar t.ex på dina fötter så är det ofta en förhårdnad på trampdynan eller vid står tån.  För det är där du sätter all din tyngd på och därför har huden blivit tjockare så den är mer tålig. Överhudens lager som är under hornlagret där finns aktiva och levande lager av celler som kallas basalcellslagret. I basalcellslagret bildas det nya celler helat tiden. Dessa celler knuffas upp mot de gamla cellerna. När cellerna närmar sig hudens yta, fylls de med samma protein som gör hår och naglar hårda. Sedan dör cellerna ut denna process kallas förhorning och har gett hornlagret dess namn.

Fettämnen produceras också av basalcellslagret, fettet lägger sig sedan mellan de förhornade cellerna och de bildar en ganska bra vattentät skydd som skyddar, så inte främmande mikroorganismer kommer in i kroppen. Dessutom hindrar hudlagret att vattnet inte försvinner från kroppen och huden torkar ut.

Så huden har många bra egenskaper och det här är några av de många egenskaperna:

·      Huden skyddar oss mot bland annat bakterier, virus, frätande ämnen och nötning

·      hjälper till att hålla kroppstemperaturen på rätt nivå

·      förhindrar att man förlorar för mycket vätska

·      utsöndrar vatten och salter genom svettning och avdunstning

·      skyddar kroppen mot skadlig ultraviolett strålning från solen

·      bildar D-vitamin med solens hjälp, som behövs bland annat för att kroppen ska kunna ta upp kalcium till skelettet

·      fungerar som ett stort sinnesorgan som kan känna kyla, värme, tryck, beröring och smärta

·      signalerar till omgivningen, till exempel genom att rodna när man blir generad

http://1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Kroppens-olika-delar/Huden/

http://huddoktor.com/patient/Hudens+uppbyggnad/250.html

Ha det bra! Henke :)

Kroppens signaler och reaktioner

För att vår kropp ska kunna fungera på ett korrekt sätt måste alla dess kroppsdelar samarbeta. Det gör de genom att kroppens celler kommunicerar och delar viktig information med varandra . Denna kommunikation är möjlig tack vare vår kropps nervsystem och hormonsystem.

Hormonsystemet

Vår kropps hormonsystem består utav flera körtlar som bildar just ämnet hormoner. Dessa signalämnen sprider sig med hjälp av kroppens blodomlopp och kan nå ut till kroppens alla olika delar. Många tror att hormoner arbetar självständigt, det gör det dock inte. Hormonerna samarbetar nämligen med vår kropps nervsystem på ett mycket invecklat vis för att få vår kropps alla reaktioner att samverka i harmoni. Hormonerna kan dock reglera sig själva, om det är ett överskott utav någon slags hormon minskar kroppen produktionen. Men om den hormonbildande körteln märker att det finns ett underskott utav någon hormon ökar de istället hormon produktionen.

Hormonen brukar i bland även benämnas som kroppens ”kemiska budbärare”.  Det finns många olika sorters hormoner och de är alla specialiserade för att påverka en speciell cell, dessa celler kallas för målceller.  Som jag skrev tidigare bildas hormonen i olika körtlar, dessa kallas för endokrina organ och de viktigaste hormonbildande organen är:

•                                         Hypofysen

•                                         Sköldkörteln

•                                         Bisköldskörtlarna

•                                         Binjurarna

•                                         Langerhans öar i bukspottskörteln

•                                         Äggstockar och testiklar

•                                         Celler i magtarmkanalen

•                                         Celler i njurarna

Alla körtlar bildar olika sorters hormoner, hypofysen är till exempel den körtel som kontrollerar alla andra körtlars hormonproduktion.  Den är fäst under hjärnan i en liten grop i skallbenet,väger mindre än ett gram, är mindre än en ärta men är trots det en av kroppens viktigaste körtlar. Efter att hormonen har bildats i körteln utsöndras den direkt ut i blodet och när hormonen når ut till en målcell reagerar då denna på ett långt förutbestämt vis. Hormonerna styr mycket av det som sker i vår kropp. Bland annat:

•                                         Ämnesomsättningen

•                                         Tillväxten

•                                         Salt- och vattenbalansen

•                                         Könsmognaden och sexualdriften

•                                         Fortplantningen

Nervsystemet

Nervsystemet består utav hjärnan, ryggmärgen och nerverna som samarbetar så att kroppens olika delar snabbt ska kunna få kontakt med varandra och arbeta som en enhet. Nervsystemet reagerar snabbare än hormonsystemet och människans nervsystem är faktiskt mer avancerat än djurens. Det är därför vi människor har längre utvecklade mentala och intellektuella förmågor. Det är även det som har gett oss möjligheten att tala, skriva, ett välutvecklat minne och leva ett känslorikt liv.

Nervsystemet har även många andra sysslor. Det tar in viktig information ifrån t.ex.hörsel- och syngångarna som sedan lagras så att kroppen kan anpassa sina rörelser efter den informationen. Nervsystemet styr även över organ och olika vävnader med hjälp av antingen nervtrådar som leder informationen vidare ut i kroppen eller med hjälp av olika signalämnen som för det till muskelceller, körtelceller eller andra nervceller. Så nervsystemet styr inte bara muskler, leder och skelett utan det styr även våra hormoner och våra inre organ.

Hjärnan och ryggmärgen bildar tillsammans vad som brukar kallas för det centrala nervsystemet. Vissa delar av detta system kan vi inte påverka själva, denna del kallas för det autonoma nervsystemet. Detta namn kommer ifrån det faktum att autonomt betyder självständigt och att det autonoma nervsystemet arbetar helt utan viljans kontroll. Den del som vi kan kontrollera kallas dock för somatiska nervsystemet.

Nervsystemet är uppbyggt utav en nervvävnad. Denna nervvävnad är i sin tur dels uppbyggd av två olika celler. Det består dels utav nervceller, som även kallas neuron och dels utav stödjande celler, även kallade gliaceller. Det ”centrala nervsystemet” är uppbyggt av omkring 100 miljarder nervceller och det innehåller ungefär 10 gånger så många gliaceller.  Varje dag dör cirka 100 000 nervceller men det är bara de omogna nervcellerna (stamcellerna) som kan dela på sig, vilket gör nervvävnaden känslig för skador och det tar lång tid för den att återhämta sig.

Nervcellen

Nervcellen är uppbyggd på ungefär samma vis som kroppens vanliga celler. Den har både en cellkärna och cellsaft men det finns även vissa delar av den som gör den väldigt olik en ”vanlig cell”. De har nämligen långa utskott som växer sig ut ur dem, ett sådant utskott går under namnet axon. Dessa utskott leder kroppens elektriska impulser utifrån cellen. Sedan finns det även kortare utskott som tvärt emot axonen leder impulserna in till cellerna, dessa går under namnet dendriter. Dessa celler kan bli upp emot en meter långa och förgrenar sig ut i kroppen till andra nervceller, muskler och körtlar så att de kan hålla kontakten med hela vår kropp.

Nervcellerna har som sagt förmågan att ta emot, bilda och leda impulser. Impulser är en form utav elektriska urladdningar som uppstår i nervcellen. Denna urladdning uppkommer när natrium och kaliumjoner med en hög fart passerar igenom cellens yta (cellmembranet) och impulsen som bildas sprider sig snabbt vidare till andra nervceller. Kontakten som överför impulsen till varandra kallas synpas. När impulsen når fram till synpasen utsöndras ett kemiskt signalämne, detta signalämne sprider sig vidare till nästa nervcell som stimuleras och utsöndrar en ny impuls. På detta vis kan en impuls spridas en otroligt lång väg innan den slutligen leder till något. Det är så vi till exempel kan känna att en spik är vass samtidigt som vi kliver på den. En enda nervcell kan ha kontakt med över tusentals olika celler, dessa celler har i sin tur kontakt med tusentals andra nervceller, det är på detta vis nervsystemet är uppbyggt. Den kontakt som bildas i mellan en nervcell och en muskel kallas för motorändplatta och den fungerar på ett liknande vis som synpasen mellan två nervceller. När impulsen når fram till en muskel dras den ihop och om impulsen istället går till en körtelcell utsöndrar den sitt sekret som till exempel kan vara saliv.

En nervcell vid namn neuron skickar alltid sina impulser i samma riktning medan de nervceller som förmedlar informationen från det centrala nervsystemet till kroppens muskler och körtlar går under namnet motoriska. De nervceller som tvärt emot de motoriska leder informationen ifrån kroppen till det centrala nervsystemet kalla sensoriska. Motoriska och sensoriska nervceller kan ibland ingå i en och samma nerv, den kallas då blandad.

Källa:

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Nervsystemet-och-sinnesorganen/Hjarna-ryggmarg-och-nerver/

Mvh Henke

Vår kropp är upp byggd av drygt 200 ben. Vissa ben är större som till exempel lårben och höftben. Andra ben är mindre, som fingrarnas och tårnas ben. Det allra minsta benet är hörselbenen som sitter i örat. Några av benen i kroppen rör sig emot varandra som gångjärn. Det är lederna som håller ihop ben delarna och ger också skelettet stadga. (Om du vill läsa mer om vad som kan hända om lederna inte funkar som de ska så tryck HÄR)

Skelettet håller inte bara upp kroppen och der den stadga, de skyddar dessutom hjärnan och inre organ.

Huvudet består av totalt 29st ben, Hjärnskålen är uppbyggd av pannbenet, två hjässben, två tinningben, kilbenet, silbenet och nackbenet som skyddar hjärnan så den inte får några alvarliga skador.

Revbenen har vi för att skydda bland annat hjärta och lungor, de 10 översta revbenen sitter dels fast mot benutskot på bröstkotorna, och dels mot bröstbenet genom revbensbrosk. De 2 nedersta sitter bara fast mot bröstkotorna. På det sätt skyddar det framför allt annat hjärtat och de 2 lungorna. I bröstkorgen sitter också några muskler som är viktigt för vår andning. Musklerna funkar också som ett förråd av mineraler bland annat kalcium och fosfat. Mineralerna i blodet och i skelettet byter mineraler ibland, detta gör att blodet koncentration kan hållas ganska jämt.

Skelettet är uppbyggt av benvävnad, som innerhåller mycket kollagenfibrer. Det gör att skelettet böj- och draghållfasthet, och kalciumkristallerna i benet gör det hårt och mer hållbart. Denna uppbyggnad är som armerad betong. En benvävnad kan vara antingen kompakt, eller uppbyggd av många tunna ben bjälkar med benmärg emellan. En annan typ benvävnad är lite svampaktig för det del likna lite en tvättsvamp, benmärgen i benvävnaden kan både vara gul och röd. Den gul aktiga benmärgen innerhåller i största del fett medans den röda benmärgen producerar rödablodkroppar. Den röd benmärg finns i bröstbenet, höftbenskammarna och i rörbenens ändar hos personer som har vuxit klart, ca 20+. Andra hålrum i benen innehåller gul benmärg. Den kompakta benvävnaden är väldigt tungt så om alla ben skulle inner hålla den kompakta benvävnaden skulle skelettet vara för tungt. Därför innerhåller varje ben både kompakt och svampaktig benvävnad för att skelettet ska vara starkt men ändå inte för tungt, även om det var båda kompakt och svampaktig benvävnad så utgör skelettet ca 20 % av hela kroppsvikten.

Vartenda ben i kroppen har en tunn bindvävshinna runt sig som kallas benhinna, som innerhåller nerver och blodkärl, och kärlen når till och med benvävnaden. Blodkärlen får benvävnadens syre och näring. Benhinna är mycket känslig på grund av att nerver sitter i vävnaden.

Bild: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/15/Human_skeleton_diagram.png/207px-Human_skeleton_diagram.png

Text: http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Rorelseapparaten/Skelett-och-leder/

Ha de gott Henke :)

Munnen:

När du äter mat, så börjar det med att du tuggar det med munnen. Tänderna sönderdelar maten till mindre bitar och du känner smakerna på maten. Det är tungan som känner de olika smakerna på maten. Det kan vara surt, sött och bittert. Det känner också om maten är gammal eller giftig som gör att maten är oärt bart. Sedan blandats det med saliv som gör att det blir lättare att svälja och saliven utlöser enzymen amylas som påbörjar nerbrytningen av stärkelse.

Matstrupen:

Från munnen till magsäcken så åker maten i matstupen. Matstrupen är som ett tunt rör som bräsar fram maten. Du kan till och med stå på huvudet och drika vatten och svälja det utan problem. Även tarmarna pressar fram maten på det sättet.

Magsäcken:

När maten kommit ner i matsäcken så börjar väggarna i matsäcken röra på sig då blandats maten effektivt. Under tiden maten blandats på så bildar matsäcken magsalt som innerhåller saltsyraor och enzymer som bryter ner proteinen i matenen och saltsyran är frätande och kan döda bakterier som kan finnas i maten, men väggarna i matsäcken har en slemhinna som tål de frätande syrorna.

Tolvfingertarmen:

sedan först maten till tarmarna och den första tarmen heter tolvfingertarmen, det heter så för den är lika lång som 12st fingrar på rad (25cm). Bukspott från bukspottkörteln och galla som levern tillverkar tillkommer i tolvfingertarmen för att kuna forsetta nerbrytningen av maten. Bukspott vätskan inerhåller olika enzymer som kan bryta ner protein, kolhydrater och fett. Bukspottet naturiserar saltsyran så det inte fräter på tarmarna, och om du någon gång spyr så mycket så det inte finns någon mat kvar i matsäcken att spy upp så kommer du spy upp saltsyra och gallan som har en grön färg, så om din spya har en grön nyans, så vet du att då har spytt upp galla. Om du har bullimi och har ett krav att spy ofta så kan din hals och tänder vara skadade av alla saltsyror som har frätt på tänderna eller halsen.

Tunntarmen:

Tunntarmen har en vågig hinna. Vecken är små, och är bara milismeterhöga, små larv liknande utskott som kallas tarmludd. På ytan av tarmluddet är det ett lager med tarmceller, de har i sin tur egna utskott på ytan där näringen nu kan tas upp till blodkärlen för att de har blivit nerbrutet till mindre bitar och bakterier har försvunnit.

Blindtarmen:

Blindtarmen finns där tunntarmen och tjocktarmen möts. Det är en liten tarm stump som vi inte har någon andvändning av, men forskare tror att vi för många tusen år sen andvände vi för att bryta ner något som inte finns kvar, men forskare är inte riktigt säkra på det.

Tjocktarmen:

När tarminnehållet åker vidare till tjocktarmen så innehåller det 80% vatten. Så det är tjocktarmens uppgift att att suga ut allt vatten i avföringen så det blir fast och inte deare. Det finns också bekterier i tarmen som tillverkade bl.a. K vitamin som är ett viktigt ämne för att kroppen ska kunna fungera bra.

Ändtarmen:

Det är i ändtarmen allt slutar. När ändtarmen blivit fylld med avföring så drar tjocktarmen och ändtarmen ihopp sig för att pressa ut avföringen. Om det behövs kan det hända att man måste krysta. Då spänns bukens muskler för att öka trycket inne i bukhålan. Samtidigt sluts struphuvudet för att få ytterligare tryck.

Källa:

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Matsmaltning-och-urinvagar/Matsmaltningsorganen/?ar=True

//Henke

Blodomloppet är vad som brukar kallas för kroppens transportsystem. Det har många viktiga kroppsfunktioner och utan den skulle bl.a. vår cellandning inte fungera. Blodomloppet består av stora mängder blodkärl som tillsammans bildar ett stort sammanhängande nätverk som transporterar syre, näringsämnen, hormoner och olika signalsubstanser. Detta nätverk består till störst del utav tre olika sorters blodkärl som går under namnen Artärer, Vener och Kapillärer.

Artärer

Det är Artärernas uppgift att föra syrerika blodet ut ifrån hjärtat.

Artärernas väggar innehåller en så kallad glatt muskulatur och det ger blodådern förmågan att, vid behov ändra
diametern på sig själv. När aktiviteten i vår kropps stressystem ökar blir kärlen trängre och blodtillförseln ut till vävnaderna minskar. Om det sedan skulle vara tvärt om och aktiviteten minskar, vidgas blodkärlen och blodflödet ökar. På detta vis kan kroppen vi utsatta situationer kontrollera blodflödet och prioritera de organ som för stunden är i störst behov av blod. Det finns även många olika sorters artärer spridda bland kroppens alla delar, men den största av dessa kallas för aortan. Aortan, även kallad den stora kroppspulsådern är kroppens största artär. Den har en diameter på 2,5 centimeter och utgår direkt ifrån hjärtats vänstra kammare. Den fortsätter upp i en stor båge och söker sig sedan ner bakom hjärtat, igenom bröst- och bukhålan och slutligen delar den sig i två, ner mot kroppens lägre kroppshalva.

Vener

Venerna är tvärt emot artärerna de blodådror som för syrefattiga blodet till hjärtat.

Venerna samlar ihop kroppens blod ifrån de olika kroppsdelarna och för att sedan föra det till hjärtat, detta fenomen brukar kallas för muskelpumpen. Det går ut på att vid muskelsammandragningar i vår kropps armar och ben trycks venerna ihop, i samarbete med hjärtats stängda klaffar pressas då blodet framåt i rätt riktning. Venerna delas även upp i två olika grupper, djupa och ytliga. De djupa venerna går vanligen i par bredvid en artär medan de ytliga venerna inte har någon motsvarande artär. Venerna finns som artärerna över hela kroppen och några av de större venerna är Lungvenerna, Portådern och de ytliga venerna på ben och armar. Lungvenerna transporterar tvärt emot alla vanliga vener syrerikt blod ifrån lungorna till vänsterförmak. Det utgår en lungven från varje lunga som sträcker sig hela vägen till vårt hjärta.

Kapillärer

Kapillärerna är vår kropps minsta blodkärl. Det finns omkring 100 000 kilometer kapillärer i vår kropp och i dem pågår ett ständigt utbyte utav näringsämnen och slaggprodukter. Genom kapillärernas tunna väggar överför blodet syre och näringsämnen till kroppens vävnader, samtidigt som vävnaderna avger koldioxid och andra avfallsprodukter som bildats vi ämnesomsättningen. Kapillärerna bildas som ett nät emellan de minsta artärerna och venerna. Kapillärerna är så små att endast en blodkropp kan färdas igenom dem åt gången.

Kretsloppet

Som jag tidigare sa är blodomloppet ett stort sammanhängande system, men det brukar ändå delas upp i två delar, Stora Kretsloppet och Lilla Kretsloppet.

Stora kretsloppet

Stora kretsloppet är namnet på den blodcirkulation som täcker av hela kroppen. Blodet pumpas ut ur hjärtats vänstra kammare med hjälp utav aortan och artärerna. Det når sedan kapillärnäten där det förser vävnaden med syre och näring och för med sig avfallsprodukter och koldioxid. Efter det tar det nu syrefattiga blodet sig tillbaka till hjärtats högra förmak med hjälp av venerna.

Lilla kretsloppet

Det lilla kretsloppet är, som hörs på namnet, mindre än det stora kretsloppet och når endast ut till lungorna. Det går även under namnet ”Lungkretsloppet”. Hjärtats högra kammare pumpar ut blod till lungorna med hjälp av lungartärerna. I lungorna tar blodet upp syre och gör sig av med koldioxid som vi sedan andas ut. Efter det far det nu syrerika blodet tillbaka till lungorna med hjälp av lungvenerna. Det går in i vänster förmak och fortsätter sedan ner till vänster kammare.

På detta vis tar sig blodet igenom hjärtat två gånger. En gång igenom höger hjärthalva på väg till lungorna i det lilla kretsloppet och en gång igenom vänster hjärthalva på väg ut i kroppen med det stora kretsloppet.

Om du vill läsa mer ingående om blodomloppet och hjärtat kan du gå in på länken nedan, som jag för övrigt tagit min information ifrån:

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Cirkulation-och-andning/Hjarta-och-blodomlopp/?ar=True#section-2

Mvh Henke

I knälederna har vi brosk som gör att det blir lättare att röra på benet. Om man får knäledsartros har brosket i knät minskat, eller blivit ojämnt, gropigt eller försvunnit.

Brosket blir tunnare desto äldre man blir, men när man har artros så tunnas det ut mer än normalt. Orsaken till att få artros är fortfarande okänd men risken kan öka efter skador i knät eller om man är överviktig eller tränar för hårt. Det finns också ökad risk att få artros om man har någon släkting har artros, för det är ärftligt.

Knäledsartros blir vanligare desto äldre man är. Sjukdomen är vanligast efter 50 års ålder, för benen och musklerna blir tröttare och det kan bli svårare röra på sig. Det är inte bara äldre personer som får artros, om man är ungdom så kan man också få artros för om man anstränger knät för mycket så kan man få en liten knäskada som kan leda till artros. Att vara kvinna gör också att det är större chans att få knäskador som t.ex. artros

För att träna upp knäna långsamt. Så kan du göra några enkla övningar:

1. Stå på ett ben och hålla balansen

2. Böj på det benet du står på och det är viktigt att du gör det långsamt och när du böjer knät måste det vara rakt (tips: titta på knät under tiden du böjer det och knät, ska gå i samma riktning som foten gör).

3. Sedan rätar du ut benet så det är rakt och gör samma sak som du gjorde när du böjde på knät.

Detta kan du upprepa 10 gånger eller mer, men om det gör ont så böjer du bara lite på benet och upprepar kanske 3 gånger. Gör knäövningarna varje dag.

Du kan också cykla, det är en bra träning för knäna. För du lägger ingen belastning på knät under tiden som du tränar. Det är viktigt att du börjar i lugnt tempo så du inte överanstränger knät.

Att jogga är bra och alla kan göra det. Att ta det extra lugnt är bara bra i början och att ha bra jogging skor som dämpar när man springer. Det är bäst att ha det. Men om du precis börjar träna upp knät så är jogging inte något bra sätt, för knäts egna ”stötdämpare” har blivit utslitna, och om du då har hela din kropps vikt på dina knän kommer de bara bli värre.

Att promenera är ett bra sätta att börja sin träning på. Att gå med käpp är bättre för du kan du stödja dig mot den, om det börjar göra ont i knät.

Våran patient Britta har Artos det är orsaken till hennes knä ont de senaste åren.

Källa: http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Knaledsartros/?ar=True

Ha det bra, Henke