Hejsan!

Nu är jag tillbaka igen :)

Britta har berättat mer om sin livsstil för mig så att jag ska kunna hjälpa henne:

Här är en vanlig dag för Britta:

Jag vaknar oftast klocka 07.00 då brukar jag få lite bråttom så jag drar snabbt på mig kläderna från igår och gör mig i ordning. Sminkningen brukar ta ganska lång tid och när jag väl är klar med det brukar klockan vara cirka 07.50 då är det verkligen bråttom! Jag brukar oftast skippa frukosten och tar sedan en mörk kopp kaffe med mycket socker på väg in till jobbet. Det ger mig en liten energikick. Det tar ungefär 5 minuter att ta sig med min skruttiga lilla bil till jobbet, egentligen skulle det nog kanske gå snabbare att gå men jag tar det bekväma och enkla före det jobbiga. Jag anländer 07.56 och väntar otåligt på hissen upp till kontoret. Det finns i och för sig trappor som man kan använda men det gör väldigt ont för mig att gå i dem. För mina knän gör ofta ont och jag vill inte överbelaste dem, och ännu en gång väljer jag det enkla framför det mer ansträngande.

Inne på kontoret börjar jag arbeta, jag bokar möten och ringer samtal men redan efter någon timme vid skrivbordet börjar jag få ont i nacken och ryggen. Vid tiotiden går jag och tar en cigarett, men då måste jag dock lämna huset, inomhus är rökning nämligen inte tillåtet. Det blir en tur i hissen igen och på vägen in tar jag en andra kopp kaffe. Jag forsätter arbeta fram till lunch, tittar ut genom fönstret och drömmer om tiden när jag kommer hem igen. Jag är oftast trött, jag har sömnproblem och sover oftast bara 6-7 timmar per natt. Jag brukar oftast äta lunch på resturangen runt hörnet nedanför huset, det blir något i stil med hamburgare och pommes frites och en stor läsk till det. Jag fortsätter jobba, timmarna går och det känns som om klockan bara tickar långsammare och långsammare. Jag tillbringar mycket tid med att hjälpa andra, jag känner att jag vill vara till lags och ibland känner jag att jag tar på mig mer än vad jag kan hantera. Arbetshögen växer sig högre och högre och i slutändan brukar jag behöva dra över någon timme för att hinna med allt. Ca 18.00 brukar jag bli klar och jag beger mig hem igen, påvägen plockar jag upp en pizza eller lite thai mat som jag äter när jag kommer hem. Hemma ser jag på Tv fram till cirka 22.00, de visas egentligen inget intressant men jag har inget annat att göra och mina ögon tillbringar den ensama tiden klistrade vid Tv:n fast jag egentligen skulle vilja göra något annat. Ensamheten gnager i mitt hjärta, det har rivit upp ett stort hål i min själ och jag undrar om det någonsin kommer läka? Det känns som om mitt liv följer ett förutbestämt mönster, varje dag är det samma sak och aldrig sker något nytt. Lusten att stiga upp ur sängen blir mindre och mindre för varje dag och jag frågar mig igen, Vad har jag egentligen för anledning att leva. Sedan brukar jag försöka sova, oftast med rätt dåliga resultat och sömnen brukar inte komma förens sent, sent in på natten.

Det här har gett mig mycket att tänka på och jag hör av mig snart igen med tips och råd :)

Mvh Henke